I dag vaknade jag av ovanstående. En jättehumla hade hittat in under sängen och verkade helt desorienterad. Medans jag hjälpte den ut (innan katten skulle få tag på den) kände jag hur det sög i magen. Tittade på klockan och insåg att det inte alls var morgon, det var förmiddag. Klockan var elva. Jag behövde helt klart sova ut.
Nu har magen tystnat efter en rejäl frukost. Tvätt- och diskmaskinerna är laddade. Morrisseys ljuva stämma hörs ur stereon och eftersom gubben är borta blir det inga protester. Junioren kom just upp med den stående kommentaren "vad finns det att äta?". Snart 15, trött och hungrig jämt. Det blir resterna från gårdagens spagetti och köttsås till frukost för honom ...
I dag ska jag bara vara, inte göra annat än det som faller mig in för stunden. Sticka lite, läsa lite, ta en promenad, kolla in bloggar, lägga ut grejor på Tradera mm. Kanske blir det en sockerkaka bakad. Jag måste inviga silikonformen någongång som jag köpte för ett bra tag se'n. Jag vet inte om jag liksom törs lita på den ... Dottern som är kock säger att det är kanon att baka i silikonform och eftersom jag fostrat mina barn till att vara ärliga får jag ju lita på henne :-)
Om det blir bakning av kanske resultatet kommer på bild så småningom. Fast man får skynda sig att plåta (hmm, vitsigt i baksammanhang ... plåta ...). Bakverk har en tendens att försvinna snabbt. Till skillnad från annan värk som man får leva med ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar