Hemma, hemlisar och härliga döttrar

Hemma igen efter en tur till vårt västra grannland. Tågresan till Oslo kantades av en pojke i treårsåldern som skrek, jag menar SKREEEEEEEEEEEEEK, så fort han inte fick som han ville. Hans mamma tjattrade hela tiden och pappan bara suckade. Hemresan toppades av ett par hånglande tjejer, förmodligen på väg mot Stockholm Pride. Jag räknar mig själv som en fördomsfri person, men dessa två var lite väl provokativa även för mig. Håhåjaja.

Vi hade en toppenminisemester i Oslo som är en trevlig stad i vackra omgivningar, men det var fasen så dåligt det var med garnbutiker. Tur att jag beställde finfint garn från Garnhärvan till min Hemlis innan jag reste iväg. Det ska postas nästa vecka, innan jag och junior tar tåget ner till Bästkusten.

Det låg ett paket från min Hemliga vän på köksbordet när jag kom hem. Fantastiskt innehåll och jag ska snarast ge mig ut i bloggosfären och kolla in ledtrådarna. Jag har läst nästan alla Paulo Coelhos böcker, men inte denna. Vilken lyckträff! Det läckert färgade garnet blir nog ett par tumvantar såsmåningom. Anteckningsboken har ett vackert citat på pärmen: Det är svårt att ge bort vänlighet. Den kommer hela tiden tillbaka till dig. Så sant som det är sagt! Behöver jag säga att godiset tog slut så fort det hade förevigats? Fast sonen förbarmade sig ju över Kexchokladen förstås ... Tack snälla snälla Hemliga vän!

Det var inte bara mitt fina hemlispaket som förgyllde hemkomsten. Mina underbara döttrar som var hemma med katten hade städat och tvättat undan all smutstvätt. Hurra hurra hurra hurra!

Dessutom har jag blivit utmanad av Lillan. Jag lovar att besvara frågorna senare samt skicka vidare utmaningen ...

Karl Johann "nerifrån"

Kongens slott

Karl Johann "uppifrån"

Utsikt från hotellbryggan

Härligt Hemlispaket!