Idag har jag haft ont i skallen mest hela dagen men lite handarbete har det allt blivit ändå. Dottras sockeskaft har legat klara i korgen åtminstone ett halvår. Härom dagen bestämde jag mig för att tackla hälarna och ännu en gång kändes det ju enkelt. Fattar inte varför jag är så fånig när det kommer till hälstickande. Fast nästa par jag gör kommer att bli ett par spiralsockor för det vill jag testa ...
 |
| De är precis för små för mig, så de ska nog passa dottras små fossingar perfekt. Den rackarn har mindre fötter än jag, fast hon är tre cm längre. Började på olika ställen i nystanen så de blev inte helt lika, det stör mig lite ... |
Huvudvärken beror nog på att jag ska börja jobba i morgon igen. 50% fram till semestern som börjar 22 augusti. Det ska nog gå bra för nu känns det som både kroppen och knoppen har återhämtat sig en aning och den senaste veckan har jag sovit hyfsat på nätterna ...
På tal om det är det ju dags att najta sig nu, men först vill jag visa er en liten, hmm näe, inte så liten gynnare som satt på väggen bredvid min säng när jag skulle lägga mig igår. Jag petade in den i ett ordinärt whiskyglas så ni förstår på ett ungefär hur stor den var. Kan meddela att den förpassades ut i det fria för natten ...
 |
| Det gäller att ha ögonen på skaft ... Hoppas att den äter upp måååånga fästingar! |
*vinkar nattinatti*
8 kommentarer:
Någon borde skriva en lärd avhandling om varför just hälstickningen är en sådan akilleshäl för handarbetsintresserade! Tar inte jag itu med dem omedelbums när jag är i sockstickartagen, ja, då blir stickningen liggande halvfärdig. I tider och evigheter :o/ Duktiga du, som fick dem gjorda!
Det var en baddare till spindel, hörru! Helt i klass med den jag fick syn på i gräset ute på Kökar. Fast inte samma sort, även om jag trodde så vid första titten. Min hade liksom en längre bakkropp. Måste nog surfa runt och försöka hitta namnet på uslingen, som alltså var det absolut största spindeldjur jag har träffat (bortsett från i terrarier på Skansen och så där).
Som du säkert förstod vid mig är det inte hälen som är problemet, utan längden på dem. Tar ju aldrig slut ju...
Spindlar är det gott om här, men nu börjar tveskärtarna och vårtbitarna ta sig in, hu.....
Haha, jag är precis likadan. Om det syns minsta lilla fel på mina alster blir jag sur men vi får trösta oss med att ingen annan tänker på det. Jag såg inte det här på sockorna förräns jag läste vad du skrev.
Spindlar är ju inte farliga sägs det men ujuj vad farliga de ser ut..
Kram Maidi
Den där spindeln skulle förmodligen betraktats som extra protein här... Siameserna är bra på sådana!:)
Hälar ja... SVÅRT är det ju inte! Och jag måste skaffa så'nt där garn! Såg massor på festivalen i våras men då blev det inte av för budgeten var redan "bokad" för bestämda saker. Men nu ska jag försöka få ihop lite till Allhelgonahelgen...:)
Hoppas det går bra med arbetet! Och att huvudvärken släppt för nu. Fanns här också men har lättat lite sedan åskan dragit förbi med underbara/nödvändiga regnet.
När man fram plockar...
Diverse undangömnda sockar...
Som nu fått häl...
Och hela foten mår väl...
Pryder lilla foten så flott...
Och nu har det varmt o gott...
Brukar drömma ibland att jag sover med öppen mun...(mardröm)= spindel i taket som ramlar ner...du förstår nog vad som händer i mardrömmen...hihi
Och förmodligen drömmer jag inatt, efter att ha sitt denna spindlen...hujedamej...hihi
KRAMAR till dig, Cia:)
Gott med hemstickade strumpor nu när det blivit kallare. Och spindlar är OK, värre med ormar. Fast det är ju bättre att ha dom ute, förstås.
Agneta kram
Fina sockor du stickat!
Så fint att spindeln fick leva... jag är också en sån som bär ut alla kryp, utom flugorna!
Ha en fin dag!
HU vilket äckel till spindel!!
Numera tycker jag att hälarna är det roligaste med sockor! Men innan jag fattade hur man skulle göra... Nu har jag bestämt mej för att repa upp min citronsjal och sticka på en eller två delar till, måste bara sätta mej in i mönstret igen...har glömt hur det var, fast den var enkel! :-)
Tack för fint sv ang.min mamma! Problemet med hennes lilla flirt är väl just sjukdommen, svårt att veta var gränsen går...och hur reagerar den andre vid en ev.förändring..personalens försiktighet härstammar från ett hem i Norrbotten där det skedde övergrepp i samband med just missförstånd..
Skicka en kommentar